Njuta av nuet

Nu har jag bestämt mig för att jag kommer att få träffa min bebis efter 42 fulla graviditetsveckor så slipper jag bli besviken när jag vaknar varje morgon med min abnorma kula på magen. Vad gör det att jag inte kan böja mina händer när jag vaknar på morgonen, att ryggen värker och fötterna spricker av all tyngd? Vad gör det att jag måste halta och knipa ihop benen när jag går då det känns som bowlingklotet mellan benen ska halka ut annars? ..och vad gör det att jag inte kan raka benen eftersom mitt järnvärde riskerar att sjunka drastiskt då det, allt som oftast, leder till ett blodbad värre än det som skedde i Stockholm för xxx-antal år sen?

Jag ångrar bittert att jag besökte Dr Barbara som gav mig hopp om tidig barnbörd... men men nu ska jag som sagt leva i nuet. Ska alldeles strax ta en dusch, tvätta håret och sätta färg på fejset och hoppas att min foundation även idag kommer räcka för att måla mina 3 extra hakor som uppenbarat sig på senare dar. Sedan ska jag sätta på mig en av mina två klänningar, som är de enda jag får plats i numera, och bege till affären för lite lätta inköp såsom bröd o dyl. Bokstavligt talat lätta inköp då det är fysiskt omöjligt för mig att bära något tungt.

Innan dess ska jag dock dansa lite till poppig musik på MTV och hoppas att Lullis blir alldeles till sig att han kommer ut för att joina partyt.. Kan ju aldrig skada....

Still no baby..

Ja, alltså ingen bebis. Det verkar vara livet på en pinne därinne i magen. Har prickat av det nästan allt på listan så nu är det faktiskt okej att komma lilla bebis. Vecka 38 imorgon dvs 37 fulla veckor och 0 dagar, skulle lilla bebis titta ut så räknas han som fullgånget och inte som prematur.. En milstolpe!

Nappkok

En sak mindre på listan...

Lite stress..?

Helt plötsligt blev allt lite stressigt. Fri passage in till Lullis och jag har fortfarande inte kokat nappar, flyttat spjälsängen in till vårt rum, bäddat om den (den renbäddade sängen har nog blivit rätt dammig efter x-antal månader) varit hos frisören, torkat golvet, spikat upp spegeln och alla tavellister, köpt tvättmaskin och innetofflor till sjukhuset och det ena med det tredje. Tänk att man alltid kommer på sånt här i sista sekund. Gud förbjude att Lullis måste komma hem till ett stökigt hem och en morsa med utväxta slingor och stripigt hår. Första intrycket är ju allt! Måtte han nu inte vända i dörrn....

Älskade bebis, stanna kvar där till på torsdag så ska du se att mamma hinner fixa allt.

PUSS!

Kanske blir det en majbebis ändå..?

Steg ett var att livmodertappen skulle bli mjuk och kort, steg två var att den skulle börja öppna sig. Jag är i steg 2...

Efter kontroll hos doktorn igår så kunde hon konstatera att jag nog inte kommer att vara gravid i 42 veckor. Bebisen ligger väldigt långt ner och livmodertappen har haft fullt upp sedan ihelgen och börjat öppna sig. Jag var öppen 1 cm och hon kunde känna bebisens huvud. Blev hemskickad med sjukskrivning till 4 juni, dvs så länge jag hade tänkt att jobba, och med order om att vila vila vila. Bara för att man börjat öppna sig behöver det inte betyda att han kommer att tittat ut redan idag utan det kan fortfarande dröja några veckor. Men det är på gång iaf, älskade lilla skrutt <3

Kanske får han för sig att titta ut på morfars födelsedag på söndag, vore kanon då jag inte hunnit köpa någon present än..

Nu far jag hem till mor och fars altan för lite "utevila".

Mage mage mage

I've had better days....

Är återigen övertygad om att min graviditet är på väg åt fel håll. Idag har jag kräkts, kräkts och kräkts..Sorry om det blir to much information men ni förstår inte. Man ska må såhär de 3 första månaderna och inte de tre sista veckorna!!!! Visste att det skulle komma ett bakslag när man seglat på små moln ända fram tills nu.

Det är alltså dagens nya symptom, kräk! Har endast lyckats behålla en banan och en snickers och hoppas att lilla bebis klarar sig på det. Pratade med min gulliga barnmorska som tyckte att jag skulle ringa förlossningen om det blir värre med sammandragningar...Suck, nu åker jag banne mig inte in förrens vattnet går eller när värkarna ger mig dödsångest.. Har iaf tid hos mvc imorgonbitti och hos doktorn på eftermiddagen pga av min sjukskrivning. Nu väntar jag bara på att J ska komma hem från golfkursen så att jag kan ta ett bad. Är dessvärre inte mobil nog att ta mig ur och i själv...

Puss.

Ps.
Har bett min kära sambo att spärra Google på datorn eftersom jag redan borde ha fött vid det här laget när man googlar alla symptom... Ds.

Nya krämpor...

Varje morgon när jag slår upp mina blå så undrar jag om today is the day...Dagen då jag kommer känna obeskrivlig smärta och belönas med ett litet kladdigt knyte på mitt bröst. Hittills har ju ingen day varit the day..Däremot så slutar jag aldrig att förundras över hur min kropp förändras. Vaknar med nya krämpor var dag.

De senaste tillskotten till min krampsamling(??)/krämpsamling(???) är att jag sakta men säkert börjar fyllas med vatten och ryggsmärtor. Har numera svårt att greppa saker efter kl 19 på kvällarna då mina händer blivit så svullna att minsta böjning smärtar...för att inte tala om mina fötter som ser ut som uppblåsta diskhandksar vissa dagar. Kan än så länge urskilja mina vrister men det dröjer nog inte många dagar innan det blir svårt att se vart mina fötter börjar och låren slutar.

Vaknade med ryggont och hoppades att det skulle följas åt av lite sammandragningar och värkar men nixpix... Verkar som att det bara är vanligt ryggont som förmodligen orsakats av att jag är så förbannat framtung. Försökte tex resa mig upp inatt för att kissa men så fort jag kommit upp i sittande läge så ramlade jag bakåt. Lyckades undvika att landa på min sovande sambo men det var inte långt ifrån. Det räcker med en invalid i hushållet....

Mardrömmen som snart kan besannas... Att fötterna endast kommer att rymmas i världens fulaste skor fram till lillpjinsens födelse....

Tjock hand!!! De sneda fingret är dessvärre inte photoshopat
utan det är helt enkelt väldigt snett. En påminnelse från handbollen...

Sickwrite....

Jag har blivit sjukskriven pga risk för "förtidsbörd". Har haft en massa molande mensvärk i flera dagar så efter två kontroller på förlossningen så visade det sig att min livmodertapp blivit väldigt väldigt mjuk och kort. För icke gravida och män är väl detta rena grekiskan men kort och gott kan man säga att steg ett är att den hårda långa livmodertappen ska bli mjuk och kort=check! Denna drar sedan sig tillbaka helt och man börjar öppna sig. När denna öppnat sig 10 cm så är det fritt fram för bebisen att åka kana ut. Eftersom bebis i magen räknas som prematur fram till vecka 38 (37 hela veckor+0 dagar) och jag är i vecka 36 (35+5) så är det fortfarande lite för tidigt att komma ut.....

Nåväl, nu till lite roligare saker.... I lördags blev jag överraskad av världens finaste tjejer!! Massa kärlek till er! Efter att ha spenderat förmiddagen på babyland hade jag tänkt spendera resten av dagen i soffläge. Men icke.. när jag kom till Norrskensbacken så var hela lägenheten bebispimpad och fylld med en massa snygga donnor. Mina fina vänner hade ordnat en babyshower med massor av godsaker. Blir rörd bara jag tänker på det! Fick så fina saker till lilla L och jag uppskattade verkligen överraskningen och njöt i fulla drag trots värkar.. =) Taaaack igen!!

En av de få fördelarna med att vara gravid för tillfället är mitt maniska boande. Hemmet har aldrig varit så fint och städat som nu! Jag är tvångsmässigt pedant i vanliga fall, kan tex aldrig åka hemifrån på helgerna utan att ha städat ifall att vi skulle få oväntat besök (under våra dryga 6 år tillsammans har det dock aldrig tittat förbi någon). Måste även städa mitt skrivbord innan jag går hem för dagen och skulle gärna städa kollegornas också men avstår för att inte riskera att bli inspärrad. Nu har jag dock släppt lös mitt inre rastlösa städningsfreak och gud nåde den som stökar ner....

Gravid.............

Jag har dessvärre fullt upp med att "boa" och göra klart inför Lullis (lillpjinsens som mojmoj säger) ankomst. Jag sväller åt alla håll och kanter för varje minut som går och mysighetsfaktorn med att vara gravid har definitivt sjunkit. Efter vecka 30 har det enbart varit kroppsligt förfall på hög nivå. Går ständigt runt med för små kläder och spya i halsen. Ta ett bad när man är ensam hemma är inte att tänka på då jag riskerar att bli strandad i karet. Minns inte när jag sov en hel natt sist och mitt kissande har eskalerat. Numera föregås varje utflykt från hemmet av en massa planerande. "När drack jag sist? Hur mycket? Hur länge kan jag hålla mig? Var finns närmsta toalett???"

Snälla bebis kom ut snart!!!

I väntan på barnabörd så bjuder jag på lite bilder sålänge....

I vecka 34 (33+3, 45 dagar kvar till beräknad förlossning)

"Boandet" börjar ge resultat...