Gårdagen bestod av jobb och afrodans. Det höll dock på att gå riktigt illa för en av tanterna i dansgruppen som föll och gjorde illa foten. Hon spenderade resten av passet gråtandes utanför salen.
Själv vaknade jag upp med riktig värk i vaden, tydligen ett vanligt fenomen vid barfotadans. Vaden har fastnat i nåt slags mellanläge mellan vadkramp och träningsvärk. Har försökt råda bot på det hela dagen genom att omväxlandes göra borsow-steg (utfall) samt tåhävningar på väg till skrivaren.
Det blev en del utskrifter...
Förövrigt har vi haft en konsult på avdelningen idag som hållt på med en del systemuppdateringar.
Man kan ju tycka att konsulter bör vara lite anpassningsbara och inte störa sin omgivning, då vi faktiskt betalar många tusenlappar för deras tjänster, men detta gällde dock inte denna donna. Med världens högsta ringsignal på mobilen blev hon rätt snabbt ett element man inte kunde ignorera. Hon höll låda hela dagen lång om alltifrån hennes sjukdomar till hur detta system fungerade förr i tiden. Suuuuuck!!
Tacka vet jag G 147 kg, vår gamla konsult. Han satt i sitt hörn ett år och jobbade i sin egen takt, visserligen sov han hela tiden men han var iaf tyst. Ja, förutom när han snarkade och fes såklart vilket han gjorde typ jämt...
Jaja, man får ju prioritera...Arbetsro eller tacklas med "nummer 2-fobi" dagligen...
Puss
3 kommentarer:
Hahaha
Ja G är svår att glömma...shit va vi garva läppen av oss :)
Hej Helena! vad kul att se att du också har en blogg. Ska bli spänannde att läsa! ta hand om dig.
kram/ Alexandra Bäckström
:)Detsamma. Kram
Skicka en kommentar