Vårt lilla liv: Ensam hemma

Nu är jag inne på den 3 dagen som "ensam mamma". Då menar jag ensam som i den bemärkelsen att jag tar hand om Lucas hela dagarna och min älskade J jobbar för brödfödan. Lullis och jag börjar äntligen få lite rutin på det hela. Dag 1 var dock en pärs och jag började tvivla på om jag verkligen ville vara föräldraledig så länge som jag tänkt..

Natten till måndag gick väldigt bra, jag tog alla matpass själv. I kombination med min bristfälliga produktion av mjölk och Lullis lathet (han somnar alltid när han snuttar) så har han inte fått i sig tillräckligt med mat så jag har pumpat ut och blandat ersättning som han sedan fått i flaska. Väldigt smidigt eftersom vi har kunnat dela på matningen. Nu har min mjölk dessvärre sinat helt, trist men Lullis tycks klara sig lika bra på ersättning och även BVC höll med. Misstänker dock att det är hälsovårdsnämnden som stängt serveringen pga bristande hygien (ni anar inte vad man svettas när man är fet)...

Nåja, det var inte mina mjölkstationer jag skulle berätta om utan dagen. Var tvungen att gå till BVC för mätning och vägning mellan 10-12. Hade planerat att vara där kvart i, ifall det var kö, men Lulle hade ingen brådska alls..Först sov han, och sov..och sov... Sen skulle han äta, äta och äta...Sen fick han ont i magen eftersom han inte gjort nr 2 på 4 dagar... Vid halv 11 var han mätt och belåten, även om han inte hade gjort nr 2. Bestämde mig för att ta bilen istället för att promenera eftersom det var 102 grader ute. På väg dit fick jag motorstopp 4 gånger, ingen konstigt kanske men nu är det så att vi har en automatväxlad bil och då behöver man aldrig oroa sig för sånt...Suck!!!

Kom fram till slut, svettig och dan. Då visade det sig att hissen var trasig så jag fick bära vagn och bebis upp till andra våningen. Då min fina vagn kostar som en mindre bil så vågade jag inte lämna kvar den... Kom in och fick väga min prins, 4150 gram och 54,5 cm lång och huvudomfång 37,5. Finfina värden med andra ord! :) Svävade på moln ner för trappan med bebis och vagn i högsta hugg, skuttade hem med min trasiga bil (förlåt alla bilister som låg bakom mig från römossen till norrskensbacken, inte mitt fel att den hoppade). Lucas fick även en liten gåva av mamma i form av katrinplommonjuice och det tycktes lösa upp alla hans problem if you know what I mean..Min älskade bebis var glad igen och så även jag. Tänk att det krävs så lite för att glömma alla bekymmer man har.

Såhär trött blir man av värmen...